Egenheter

Jag försöker ta mig tillbaka på banan. Ringrostig, som man blir när man håller upp med något för länge. Hur gör man? Känner att jag har ord nånstans men jag vet inte riktigt hur jag ska få ut dom. Med våld? Kanske är det därför jag alltid knapprar så hårt på tangenterna.

Om man är som jag, en hård och stundom aggresiv natur utanpå ett bublande inre är det kanske på det viset man måste göra.

Alla jobbar vi på något.

Jag ska se om jag hittar några ord igen .

Jag kommer inte att vara en oklanderlig medelålders tant som bor i ett inrett och oklanderligt radhus på persikovägen.

Jag kommer inte att pyssla med söta scrapbookkort på fritiden, och däremellan ta sköna jacuzzibad och klappa mina katter.

Jag kommer inte att emellanåt åka iväg till Grekland för att skriva erotiska tantsnusknoveller.

Eller så kommer jag, men då har ni redan glömt den här bloggen.

För exakt ett år sedan, nästan på minuten, skrev jag ett inlägg om mina föresatser för året som nu gått. Tillfredställande är det att se att jag lyckats med allihop. Så varför sluta med ett vinnande koncept?

2010 har varit resor, i teatern och i mig själv. Jag har kommit längre på båda än vad jag hoppats när jag gav mig av, men vägen är lång om inte oändlig. Dock vet jag mer än någonsin vart jag är på väg, så 2011 ska jag fortsätta på färden och rikta in kompassen ännu bättre. Jag ska gå ut från den kanske viktigaste skolan i mitt liv, och förhoppningsvis börja min väg på nästa.

Jag ska sätta mål och jag ska nå dom, med envishet, energi och jävlar anamma. Jag ska fortsätta drömma mina drömmar, och fortsätta våga och satsa för att få det jag vill. Jag ska tacka ja till äventyren som kommer, jag ska älska mer och lyssna på mig själv. Jag ska vårda det som är viktigt, och släppa det som är oviktigt. Jag ska resa, gärna till Paris och jag vill återvända till Island på något sätt. Jag vill göra något nytt, men inte sluta med det gamla.

Jag ska fortsätta leka, känna och leva.

2011 jag är redo!

Skiljetecken är en bra sak. För att kunna andas, för att förstå och för att få möjligheter att börja om med ny energi.

Och som skiljetecken betraktat är inte nyår så himla dumt. Nej, visst är det egentligen ingenting som förändras och blir nytt. Eller?

Det här med den mänskliga tanken är också en bra sak, och i mina tankara så blir i alla fall det här nyåret en ordentlig punkt för förra året, för saker som ska stanna där och inte följa med in i nästa mening. Det är också ett utropstecken, för att förstärka intrycket av det som ska minnas. Ett komma, för att nästa år innebär en fortsättning på mycket som föddes och grodde under förra. Och ett stort härligt frågetecken, för att framtiden fortfarande är lika underbart oviss som alltid.

Gott nytt!

Ibland måste man ta en paus. För att kunna fylla huvudet maximalt. Eller tömma det lika mycket.

Ett år nu på denna skola. Så mycket man har lärt sig, om sig själv, om teater, om andra.

Om muskler och andning, tankar och bågar. Förändringar och utvecklingar. Om kärlek och lögner och fasader. Om kämparglöd och kompromisser. Kreativitet, inspiration och jävlaranamma. Om hur mycket man har kvar, men också hur mycket man faktiskt kan och vad det kan bli av det när man fårstår att använda sig av det. Och i vilket håll man ska gå för att komma ännu längre.

Vem är jag och vart är jag på väg börjar på ett sätt att klarna.

Det har varit hårt och fantastiskt, stimulerande och utmattande. Innan jullovet nu var jag så trött som människa, som artist, som det mesta. Tangerade i alla fall någon slags gräns.

Så jag har lite välbehövlig tid med mig själv dessa dagar.