Vissa dagar orkar man bara inte med att det dessutom är motvind när man ska cykla hem. Har man släpat på sina ben hela dagen vill man bara ha nerför sen.
Såna dagar är det tur att man har rotmos med korv i lunchlådan för annars vet man inte hur man hade orkat. Åh vad jag tycker om rotmos med korv!
Det är också mycket frågor nu.
Hur kan man tillexempel bli alldeles pirrig över nåt som man inte ens vill ha?
En stilla kraschlandning in i verkligheten igen, var det så här jag lämnade den?
Lite tappat fotfäste och noll koll på orienteringen, vart var det jag var på väg nu igen?
I såna lägen är det lätt att bara längta tillbaka, drömma om ett stilla liv på en isländsk farm med får som behöver slaktas och hästar som behöver ridas, varmt vatten som måste badas och nåt litet halvromantiskt äktenskap som håller en igång ensamma dagar.
Det är farligt att resa, man kan få nya perspektiv.
Vad är väl en prioritering mot en isländsk frihet.
Eventuellt så måste jag bara komma ut och träffa lite folk igen. Att inte vara ensam på två månader kan ju skapa ju ett visst socialt tomrum när det går över.
Så kom och ta mig!
Ja, det här ær ju tydligen nåt som går nu bland folk som uppehåller utrymme på internet för skriverier om livet och liknande.
Det är alltså en helt ny kreativitetsövning, vilket man ska ägna sig åt i alla fall fem minuter varje dag (alltså, man behöver inte göra just denna varje dag) (eller man kan förresten, det blir ju svårare för varje gång...hmm) och fem minuter är ungefær vad den här tar om man är snabb. Snabb är det en fördel att vara, det är mycket roligare att skriva det första som dyker upp i skallen på en än att sitta och försöka klura ut putslustigheter som ingen annan i hela internet har kommit på innan.
Regler: Det här är svårare roligare än
du tror Kopiera detta till din blogg,utmana 5 personer så många du vill
plus den du fått
av(?) och berätta det för dem. Varje svar måste börja med
första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta
inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar
med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon
gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva
ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)! Lycka till!
1. Vad heter du: Amy
2. Ett ord på fyra bokstäver: Anal
3. Flicknamn: Anette
4. Pojknamn: Anton
5. Yrke: Anfallsspelare
6. Färg: Azurblå
7. Klädesplagg: Anorak
8. Mat: Aladåb (?)
9. Sak i badrummet: Ansiktsspegel
10. Plats/stad: Akureyri
11. En orsak att vara sen: Amnesia
12. Något man skriker: ÀFRAM! (betyder framåt på
islændska...vanligt förekommande i slakthus)
13. Film: Amelie
14. Något man dricker: Alkohol!
15. Band: Ark, The
16. Djur: Anakonda
17. Gatunamn: Andgatan
18. Bil: Austin
19. Sång: Alla vill till himmelen
Så, alla som kænner sig sugna, det e bar å åk!
Här var det dött...
Känner mig som en törnosa som sovit i två månader. Haft en livspaus. Flydde landet för att leva på överaskningar. Och vad fint jag har haft det. Det har varit som en lång vacker dröm full av vackra människor, fårblod och isländska berg. Jag har inte tänkt på mitt liv knappt en minut, inte längtat hem för fem öre, jag har varit som en helt ny människa. Det var därför jag valde att stanna kvar, för den berusande känslan av full frihet som det innebär när ingen känner en och man kan vara vem man vill. Och för att allt är så litet och nära och alldeles bredvid havet.
Men så en dag, idag, kändes det plötsligt som att jag började vakna. Insåg att livet i Sverige inte har stått på paus bara för att jag har gjort det. Och jag saknar er!
Börjar bli dags att fara hemåt.
Prenumerera på denna blogg
